Jan-Olov Carlsson, 2014-09-28

Genom en till synes oförklarlig och fullständigt meningslös mordexpedition i Västerbottens inland sammanbinds och sammanförs ett antal individers levnadsbanor. Våldet riktas obarmhärtigt mot fullständigt oskyldiga, på samma sätt som övergreppen en gång riktades mot de fattiga bönderna i Västerbotten under Baggböleriets epok. Ida Linde rör sig i flera tidsplan. Det finns en underliggande mörker i dem alla. Känslan är novellistisk, men roman hålls ihop av geografin och den gemensamma utgångspunkten

Benjamin kommer farande i sin gamla Volvo, stiger in i Sara hus, de älskar och sätter sig sedan i bilen och ger sig ut på en färd som slutar i att Benjamin utför ett antal meningslösa mord med Sara som medskyldig.  Att Sara dessutom aldrig tidigare har träffat Benjamin, att hon är polis och att ett av de kommande offren är hennes kollega, ger ett omtumlande, ja nästan chockartad, inledning av romanen.

 

Roman sägs vara en pendang till Bruce Springsteens album Nebraska, vars titelspår är inspirerat av seriemördaren Starkweather som härjade i Nebraska i slutet av 50-talet innan han avrättades i elektriska stolen. Starkweathers första mord skedde i samband med ett rån på en bensinmack. Och det är också bland det första som händer i Norrut åker man för att dö.  Men även om romanens yttre handling bygger på Springsteentexten löper associationen också till det besinningslösa mordet på två makar och deras 15-åriga som i Åmsele 1988 som på liknande sätt utfördes av ett kringresande par.

 

Inledningen är som antytts vulkanisk i sitt temperament, men snart infinner sig etter lågmält berättande. Orden och meningarna byggs upp med stor känslighet. Ida Lindes prosa har tidigare beskrivits som prosalyrisk och i Norrut åker man för att dö förstärker denna beskrivning.

 

Ida Linde gör inga försök till att reda ut varför karaktärerna beter sig som de gör. Ännu mindre försöker hon sig på en rationell förklaring till mördandet. Det går inte heller att utläsa om det är ödet eller slumpen eller något annat som driver på den besinnigslösa utvecklingen.  Ida Linde intresserar sig istället för de konsekvenser dåden för med sig. Våld, mord och övergrepp får alltid vådliga konsekvenser. Och försiktigt belyser Ida Linde några personer som funnits både i mördarnas och i de mördades närhet, en oskyldigt misstänkt och en del andra som råkar befinna sig i händelsernas utkanter.

 

Men så övergår tidsplanet till Baggböleriets epok och Linde berättar om bröderna Elof och Jan och deras döende mor, om den tystlåtna Rakel som föder Elof en son, och om patronen Dickson som lurar av de redan fattiga deras små skogsområden. Det är ett Norrland som exploateras och bestjäls på dess rikedomar. Elof son ärver ilskan över övergreppen. Elof son hade blivit döpt till Benjamin.

 

Så sluts då cirkel. Frustrationen över hur en landsända har koloniserats och bestulits på sina tillgångar översätts till en besinningslös vrede vars resultat endast får negativa effekter på de individer som står i vägen. Exakt som det gjorde för  sådär 150 år sedan när Baggböleriet grasserade.

 

Det har passerat ett antal veckor sedan jag slog igen den sista sidan. Det har uppstått en viss distans till läsningen.  Detaljerna börjar blekna. Romankaraktärernas namn försvinner. I de flesta fall bleknar en roman bort och försvinner helt ur sikte redan efter en relativt kort tid.  Men jag blir kvar i Ida Lindes skickligt iscensatta roman, dess stämning, inte minst den utsökt skimrande prosan.

Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)

Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.