Jan-Olov Carlsson, 2015-03-11

Roy Jacobsens roman De osynliga omsluts av Stian Holes vackra skyddsomslag. Redan där kan man ana bokens själ. Flickan Ingrid står på en stol och ser ut över havet med ejderdunen som sakta seglar mot marken. På en liten ö utanför Nordnorges kust lever Ingrids familj för sådär 100 år sedan. Det är en berättelse om okuvlighet och mod, om fattigdom och utsatthet. Men också en beskrivning av en miljö som pendlar mellan underskön storslagenhet och obarmhärtig grymhet. Med genuin inlevelse återger Roy Jacobsen familjens strävsamma slit och mödosamma kamp för det lilla som livet hade över för dem. Litterär magi.

Familjen Barrøy bor på ön Barrøy. De är de enda bofasta på ön som ligger några timmars rodd från fastlandet. Familjen består av Hans och Maria och deras dotter Ingrid. I familjen ingår också Hans syster Barbro, en stark och händig kvinna men något svagsint, samt även farfar Martin.  

 

Det är fattigt. Fisket och det lilla som den karga och vindpinade jorden kan ge är vad de har att leva av. Varje år följer Hans med på sin brors fiskekutter för att tjäna lite extra på vinterfisket i Lofoten och blir då borta i månader. Maria och de övriga i familjen får klara sig själva under de hårda vintrarna.  Romanen består av hårt arbete och mänskligt slit. Allting måste göras för hand och med muskelkraft. Torven ska skäras, transporteras och torkas, näten lagas och långrevarna agnas, fisken ska rensas och torkas, det ska grävas, plöjas och skördas och djuren, några får och en gris, sedermera också en häst, ska skötas. Allt har sin dagliga rutin. Vädret, eller rättare sagt ovädren med kylan, stormarna och mörkret, är aldrig någon ursäkt för att inte gå ut i snipan för att rädda de dyrbara näten.

 

Helt isolerade är de dock inte. En sommar kommer några svenskar och hjälper till att bygga en stenkaj. Resultatet blir så småningom ytterligare en öbo. Någon enstaka gång landstiger prästen och postbåten kommer och hämtar några hinkarna med fårmjölk då och då. När det är dags för Ingrid att börja skolan måste hon lämna ön för att bo i internat på fastlandet. Men längtan tillbaka till ön blir för stark och skolgången därmed kort.

 

Det är Ingrid som driver berättelsen framåt. Romanen börjar vid hennes dop som treåring och slutar när hon är i tjugoårsåldern. Hon får under kort tid möta den framväxande moderniteten när hon får anställning som piga hos fiskfabriksdirektören och dennes nervklena hustru. Det slutar illa och hon återvänder till Barrøy med det fulla ansvaret för deras två barn. På så sätt tillkommer ytterligare några innevånare på ön, medan andra faller ifrån. Ingrid går från att vara barn till att axla en vuxens ansvar i tidig ålder.

 

Hon och de andra har inte så många val. Det handlar om att överleva. De små inkomsterna räcker knappt till nödtorften som de måste köpa i handelsboden på fastlandet eller till virket som ibland måste inhandlas för att bygga och reparera. De samlar in strandfynden som spolats iland efter stormarna och kan ibland få lite extra inkomster för ejderdun och måsägg. Men trots alla vedermödor och försakelser dras familjemedlemmarna tillbaka till Barrøy så fort de lämnat ön för en tid. På ett övergripande plan handlar De osynliga om den unika platsens betydelse och den identitet den skapar. 

 

Romanen är en kärleksförklaring till de enkla människorna och den överdådiga naturen. Roy Jacobsen är uppenbart förtrogen med både miljön och människornas livsvillkor. Han beskriver detaljerat redskapen, hantverken och naturens skiftningar. Under en period levde Roy Jacobsen i Nordnorge och har livnärt sig både som valfångare och snickare. Han har dessutom tillbringat varje sommar sedan han var barn i Helgeland, där romanen också utspelas. Titeln De osynliga syftar förstås på dessa enkla, heroiska människor som av någon anledning bosatt sig i oländig terräng och som fick slita från tidig morgon till sen kväll för att överleva, men som aldrig omnämns i historieböcker, eller gjort några bestående avtryck efter sig.

 

Roy Jacobsen uttrycker sig med samma enkla, klara och koncentrerade prosa som vi är vana från hans tidigare romaner, t.ex. Huggarna, Underbarn och Frost. Hans förmåga att ständigt finna nya motiv för att beskriva de enkla människornas livsbetingelser är imponerande.  Jag vill påstå att Roy Jacobsen med sin trettonde roman befäster positionen som en av Nordens främsta epiker. I Norge har De osynliga blivit hans största försäljningsframgång.

Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)

Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.