Jag har svårt att glömma Ilse, den skickliga sekreteraren som först fick sparken från tyska ambassaden och sedan från exportfirman eftersom hon var av judisk börd. Det skulle omöjliggöra firmans affärer med Tyskland; nazisternas judepolitik hade räckvidd utanför landet. Ilse kämpar inte bara för sitt eget liv utan också för att få hit sin familj som är kvar i Berlin.
Den svenska byråkratin med regler som utgick från landets förmenta behov, speglade inte på något sätt humanitära skäl. Journalisten Arnold Cohen arbetade i Sverige och fick känna av åtstramningar och ökad kontroll. Hans rörlighet begränsades och han blev tvungen att anmäla sig två gånger i veckan på utlänningsbyrån och uppehållstillståndet varade endast tre månader i taget. De strama reglerna gynnade statsförvaltningens främlingsfientliga krafter som tog chansen att sprida misstänksamhet och rädsla. Att Arnold och svenska Ingrid förälskade sig i varandra och blev ett par, sågs inte med blida ögon av protektionistiska kollegor. På lösa grunder internerades Arnold som säkerhetsrisk. Konsekvenserna för den lilla familjen blev ödesdigra.
Många människor vågade inte trotsa påbud och krav utan följde med strömmen trots att de kände obehag. Ilses chef, som säger upp henne, gjorde det motvilligt och nämner ariseringen, ”ordet fastnade som ett fiskben i halsen”. Det skavde säkert för många och en del kämpade med sitt samvete, som chefen Holmberg på utlänningsbyrån, som försökte motarbeta de mörka krafterna. Romanen Om inte nu så när ger viktiga länkar till det som också är vår historia, särskilt nu när de som var med inte kan berätta själva. Det går inte att vaccinera sig mot ondska men det är möjligt att bli mycket motståndskraftigare. Och vem skulle du ha varit om du levt under den här tiden? Svaret är enkelt när vi har facit.
Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)
Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.