För en kort tid sedan läste jag Caryl Phillips roman Dans i mörkret som kom på svenska 2006. Den handlar om en verklig person, den svarte varietéartisten Bert Williams som på 30-talet gjorde succé i USA och även i Europa. För att tillfredställa den vita Broadwaypubliken sminkade han sig ännu svartare och uppträdde i den förnedrande negerdummerjönsrollen med en perfekt timing och finess. Hans västindiske far som migrerat till USA för att bygga upp ett värdigt liv för sig och sin familj såg föreställningen vid ett tillfälle. Istället för att glädjas åt sonens berömmelse och framgång, lämnade han teatern och reste hem i besvikelse och tystnad.
Grundtemat återfinns i ”I den fallande snön”, men händelserna är nu förlagda i nutid och till England. Huvudpersonen denna gång är 47-årige Keith Gordon. Han har också en något ansträngd relation till sin far som migrerade till England full av förhoppningar och förväntningar. Men istället för universitetsstudier blev det ett lågavlönat städjobb inom vården, perioder av psykisk sjukdom och bitterhet över det engelska samhället. Keith har aldrig kunnat nå fram till sin far. Hans framgång har blottat faderns nederlag. I romanens sista del läggs tonvikten på faderns berättelse i ett tillbakablickande på hans uppbrott från Västindien och ankomst till England. Det blir som en sista lång utandning. Keith konfronteras med sin historia i en ickesentimental försoning. Det hjälper honom att hålla balansen och stå upprätt.
Ty Keith har själv hamnat i en återvändsgränd. Hans äktenskap med Annabelle har tagit slut efter att Keith haft en tillfällig affär med en arbetskollega vid rasjämlikhetsenheten på ett stadsdelskontor i London. Annabelle kommer från vit brittiskt medelklass och har stått vid hans sida mot såväl rasistiska svärföräldrar som omgivningens konservativa konventioner. Efter att otrohetsaffären har uppdagats slänger hon ut Keith, även om deras gemensamma bekymmer och ansvar för tonårssonen håller ihop dem.
I romanens inledning har Keith har ett förhållande med en betydligt yngre kvinna, även hon på samma arbetsplats. När han beslutar sig för att lämna henne anmäler hon honom för sexuella trakasserier. Han stängs av från arbetsplatsen i avvaktan på en utredning. Svart medelålders man befinner sig således i en livskris. Men det är också ett samhälle i kris. Caryl Phillips tar det vardagliga som utgångspunkt för tillståndet i landet. Han låter händelser och möten i Keiths tillvaro spegla den sociala utvecklingen och den bräckliga fernissan på medelklassytan.
Keiths självbild blir också hans försvar. Han dömer sig själv till outsiderns position. Han upprörs, men är samtidigt resignerad. Han är född och uppvuxen i England, men ändå inte accepterad som engelsman. Han tillhör sociologiskt sett medelklassen, men saknar dess samhälleliga status. Han har tappat kontakten med sin far, men får också svårigheter i relationen med sin egen son. I maktrelationerna på jobbet uppenbaras den etniska nackdelen. Han befinner sig någonstans mittemellan, i en tillvaro av rotlöshet. Han är utbildad och jobbar med integrationsfrågor, samtidigt som han själv befinner sig i ett exiltillstånd i sitt eget land och sin samhällsklass.
Jag läser I den fallande snön som en djupt inträngande relationsroman på många olika plan: kön, generation, klass och etnicitet. Med små medel och utan storslagna effekter driver Caryl Phillips elegant berättelsen framåt och resultatet blir en läsvärd roman med en allmängiltig och universell frågeställning om identitet och det sociala varat.
Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)
Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.