Tiden är 1938. Världen kommer inom kort att sättas i brand. De totalitära idéerna vinner framsteg. Det gamla ska jämnas med marken. En ny modernitet tar form och i högsätet sätts den tekniska och sociala ingenjörskonsten. Den unge läkaren Ludwig Malmström, specialiserad på smittskydd, är berusad av kraften i de nya idéerna. Han ser dem inte från en politisk utgångspunkt, för honom är Hitler och Stalin både representanter för det nya som kommer. Ludwig tilltalas av deras storstilade planer för vetenskapens roll i samhällsbyggandet som förebådar något nytt och stort. Hans förakt för trångsynta kollegor är påtagligt.
Ludwig är något av en enstöring som tvingats in i ett äktenskap som inte behagar. Han har också uppenbara samarbetsproblem med sina läkarkollegor. Han tvingas mer eller bort från sin arbetsplats och får ett uppdrag att undersöka ett utbrott av en epidemi som rapporterats från en avsides belägen sinnesslöanstalt i Jämtland. Det är vinter och kallt när han beger sig dit.
Parallellt med denna historia undersöker en åldrad kvinna om vad som är orsaken till att hon tillbringat större delen av sitt liv på institution med en bakgrund av att ha en namngiven fader men med okänd moder. I sanning en omvänd situation. Hon är ambivalent till frågan om sitt ursprung. Vill hon verkligen veta och är det viktigt?
Under Malmströms vistelse vid anstalten blir han vittne till oegentligheter som driver in honom i svåra kval. Hagberg beskriver bland annat ett kariesexperiment som pågår vid anstalten. De intagna ingår i omfattande odontologiska studier för att se effekterna av hur olika halter av socker utvecklar karies. I den meningen blir patienterna ”de användbara”, försvarslösa försökskaniner i vetenskapens och mänsklighetens tjänst. Dessa kariesstudier har en verklig bakgrund i de kariesstudier som gjordes i Lund på 40-talet.
En av patienterna, en ung kvinna, påverkar honom starkt och känslomässigt. Hon står på i nära kontakt med den omgivande fjällnaturen och tycks besitta särskilda insikter och krafter. I hennes närhet dras Ludwig in i mardrömmar och skräckfyllda upplevelser påverkad av platsen isolerings och Ludwigs ovillighet att underordna sig det uppdrag han fått.
Mattias Hagberg söker genom formen skapa olika förhållningsätt till karaktärerna. Den åldrande kvinnan, berättaren från vår tid, är första person singularis. Ludwig beskrivs i andra person singularis och den intagna mystiska kvinnan i tredje person. Greppet är inte helt okomplicerat tycker jag, kanske mest för att du-tilltalet om den som är huvudpersonen, utgör ett motstånd i läsningen, åtminstone inledningsvis. Det är dock en mindre anmärkning.
De användbara fortsätter i spåren av Hagbergs förra roman, Rekviem över en vanskapt, historien om den långa samiska kvinnan, Stor-Stina, som förevisades runt om i Europa. Den var också verklighetsbaserad från vår egen mörka historia om rasbiologi och synen på de avvikande. Mattias Hagberg har en förmåga att frammana en speciell atmosfär i sina båda romaner. De anses ligga nära skräckromanen. Jag vet inte, men närheten till det fasansfulla och det övernaturliga är påtaglig.
De användbara är alltså på flera sätt en angelägen roman. De icke-humana tankemönstren, rasismen, intoleransen och föraktet mot de svaga känns igen idag. Den svenska självbilden som ett alltigenom rättänkande världssamvete ifrågasätts. Och dessutom är romanen fylld av stämningsfulla scener och miljöer, idealistiska drömmar och mardrömmar, för att inte nämna ondska. Och mitt i allt en blick från vår egen tid med frågan: rör det här mig, rör det här oss?
Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)
Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.