Nyligen i en intervju (DN 26/11) ger Linda Boström Knausgård sin syn på skrivandet och det är densamma som Margurite Duras; allt skrivande utgår från en själv, är i någon mån självbiografiskt. Och ramarna för berättelsen har många likheter med Boström Knausgårds eget liv.
Boström Knausgård debuterade 2011 med novellsamlingen Grand mal som 2013 följdes av romanen Helioskatastrofen, Välkommen till Amerika är hennes andra roman. Och det är en märkvärdig bok. Till formen liten och nätt, liten och smal som dess huvudkaraktär Ellen. Flickan som slutat prata. Som ibland tänker att hon straffar sin mamma, sprider sitt mörker i mammans ljus. Ellen rör sig genom romanen liksom hon rör sig genom rummen i våningen på Östermalm där hon bor med sin mamma och sin bror. Hennes psykiskt sjuka pappa är död, han dog för att Ellen bad till Gud att han skulle dö och det är därför hon slutat prata. Hon rör sig genom rummen utan att säga någonting men hon hör allt, registrerar alla ljud. Mamman som kommer hem eller går, broderns röst bakom den igenspikade dörren där han vistas med sin musik, kissar i flaskor som han tömmer om natten. Ellen ber till Gud att bevara hennes mamma. Mamma som är ljuset, värmen och som osvikligen står på Ellens sida mot omvärldens ifrågasättande. Boström Knausgård beskriver själv flickans kärlek till mamman som stark och att ”som barn är den relationen fysisk, och att växa är att hamna längre och längre bort från den närheten”. Mamman och pappan flyttade till Stockholm från norra Sverige för att mamman kommit in på Teaterhögskolan. Mamman kommer hem, pappan, ingenjören, hittar aldrig sig själv igen.
Men i berättelsen finns också brodern och flickans ständiga rädsla för honom, för hans våldsamhet, är drabbande. Rädslan formar hennes rörelsemönster både när hon undviker honom och försvinner in på sitt rum och då hon trotsar den, går in i köket och bestämmer sig för att stanna kvar där trots att hon hör honom komma ”Jag tog ut en ny skiva knäckebröd, som om det inte var någonting, rörde mig i köket som jag hade rätt att vara där.” Barnets värld är skickligt skildrat, hemmet där mammans trygghet, mammans ljus finns och värmer och den samtidigt närvarande rädslan för brodern. För kraftmätningen dem tre emellan, för någon är alltid starkast. Eller?
Välkommen till Amerika är en koncentrerad och finstämd roman om kärlek och all den rädsla och det tvivel den kan rymma. Språket är precist och liksom trillar fram över sidorna. Kanske är det lättheten i språket som får dramatiken att kännas så stillsam i all sin tvungenhet. Flickan gör sig oumbärlig i sin tystnad, det går inte att undgå henne, hon är mycket, mycket påtaglig, och på något sätt så blottad i all sin tystnad.
Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)
Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.