Jan-Olov Carlsson, 2009-08-25

Kerstin Ekman tar oss med till förra sekelskiftets Stockholm. I bakgrunden skymtar Hjalmar Söderberg och doktor Glas. I Mordets praktik beskriver Kerstin Ekman en stark brytningstid i samhället med kvinnors emancipation som främsta drivkraft. Pontus Revinges är en handlingens man. Men av handling följer konsekvenser och ansvar. Ekman har komponerat en historia som är oavlåtligt intressant.

En bok blir en klassiker när den överlever sin samtid. Hjalmar Söderbergs Doktor Glas tillhör otvivelaktigt den kategorin. Den fortsätter att fascinera och intressera läsare med sina allmängiltiga och tidlösa frågor om moral och människans karaktär. Bengt Ohlsson fick Augustpriset för Gregorius i vilken han vände perspektivet och tog sin utgångspunkt från den avskyvärde pastorn. Kerstin Ekman tar ett liknande grepp i Mordets Praktik. I den låter hon Hjalmar Söderberg finnas i kulisserna genom att bokens huvudperson, doktor Pontus Revinge, träffar Söderberg vid några tillfällen och han får därigenom en viss inverkan på detaljerna i Doktor Glas. På detta sätt låter Kerstin Ekman sin romanfigur Pontus Revinge oavlåtligt förhålla sig boken igenom till Söderberg, Doktor Glas och inte minst kring den moraliska frågeställningen som så många författare och filosofer uppehållit sig vid: får man ta en annan människas liv?

Liv är handling, uttrycker Doktor Glas. Pontus Revinge håller med. Från en obemedlad tjänst som läkare bland Stockholm prostituerade vänder han blad i sitt liv när 1900-talet bryter igenom. Tillfälligheter eller aktiva medvetna handlingar är frågan när han så småningom övertar Johannes Skades läkarpraktik och gifter sig med dennes änka. Men Pontus Revinge är inte någon lycklig man. Inbunden och hämmad, men samtidigt kärlekstörstande, avgudar han Skades vuxna dotter Elsa som fortfarande bor i hemmet. Han blir också alltmer upptagen av konsekvenserna över sina handlingar, men samtidigt fascinerade över möjligheterna med dem. Som herre över liv och död vandrar han på Stockholm gator och betänker sitt öde.

Pontus Revinge anser sig själv vara en framtidens människa. Ändå står hans konservativa hållning i en skarp kontrast till den nya tiden som bryter fram. Den avgudade styvdotter vill bryta sig loss och skaffa sig ett yrke. Hon träffar Ida Tjerning, kvinnlig läkare och en kraftfull representant för kvinnosaken. Elsa blir påverkad och ser en ny möjlighet i den tid som bryter fram. Pontus känner sig endast hotad, både av den nya tiden och av Ida Tjerning. När Elsa småskrattande driver med Pontus om hans gammelspråk som t.ex. äro, fingo, gingo, då inser man att romanen skildrar en viktig brytningstid i det svenska samhället med kvinnors emancipation som den viktigaste drivkraften.

Mordets praktik är en ypperlig tids- och miljöskildring av det förra seklets inledande decennier i Stockholm. Äktheten i språket, miljöerna och karaktärerna är slående. Tidsandan är träffsäkert beskrivet. Ändå ligger storheten i den djupa karaktärsbeskrivningen av Pontus Revinge och de handlingar vars konsekvenser han hela tiden brottas med. Parallellerna mellan doktorerna Glas och Revinge är uppenbara, tiden, miljön och den centrala frågeställningen är densamma, men där Söderberg avslutar kan man säga att Kerstin Ekman tar sin början. Utrymme ges för att fördjupa känslor av förakt, skuld, kärlek, hot och utanförskap som på olika sätt dyker upp i Pontus Revinges tankevärld. Där Söderberg beskriver vad som får doktor Glas att handla, beskriver Kerstin Ekman vad som händer efter att doktor Revinge handlat.

Som den enastående berättare Kerstin Ekman är har hon komponerat en historia som är oavlåtligt intressant och också spännande. Den bekräftar återigen Ekmans storhet. Varmaste rekommendationer.

Entré: 50:- (30:- för ungdom/medlem)

Biljetter beställs via telefon (090 - 12 18 30) eller genom besök på caféet.